Min farfar låg i kriget, krigade för de här landet tävlade i speedway i sina yngre dagar och var en av dom bästa i Sverige. Han var med och byggde den första bron i Södertälje när det var krig (numera klaffbron) han har varit överallt i det är landet och krigat, han uppfostrade 3barn på egen hand, byggde sitt eget hus i Ösmo. När han blev äldre och gick i pension hade han flertalet sjukdomar högt blodtryck, parkinsons o.s.v. han hade svårt att röra sig, åt mellan 6-8 olika tabletter om dagen mot dessa sjukdomar. Var tvungen att åka från Ösmo till Nynäshamn för att hämta ut dessa tabletter som läkarna tvingat på honom. Efter mycket tjat och samtal fick hantillåtitt hemtjänst, dom skulle då en gång i veckan handla mat åt honom, tvätta hans kläder och ringa och se så att allt var bra. Detta kunde hemtjänsten sköta i 1månad...
Nog för att min farfar också var en väldigt envis man så övertalade vi honom efter många år att det kanske är bättre på ett äldreboende, men när vi väl sökte ett så fanns det ingen plats NÅGON stans! Men för att gå tillbaka till hemtjänsten så satt alltså min farfar utan mat eller rena kläder i 3månader utan att dom ringt till honom eller hämtats mat listan på vad han vill ha från affären! Givetvis svälte han inte utan jag, min syster och pappa satt och åkte fram och tillbaka till Ösmo från Södertälje för att handla och se till att han hade de som behövdes för att han skulle överleva. Men fortfarande fick han åka till Nynäshamn för att hämta ut dessa tabletter, efter mycket tjat om och men fick han en rullator så att han inte föll ihop mitt på gatan när hans kropp stängs av vilket den gjorde då och då, ca ett år senare kunde alltså läkarna se till att hans medicin kunde hamna på affären som låg 3minuter ifrån honom.
Det gör så ont i mitt hjärta att se och läsa om alla dessa äldre som inte behandlas och möts med respekt eller får den hjälpen dom behöver eller är lovade, vad är de för tacksamhet vi visar med tanke på vad dom gjort? Och så dom kämpat för oss i sina liv, för mig är de helt sjukt!
Min farfar hade de nog väldigt bra som hade oss, men tänk dom som är helt själva? Inte har nån att förlita sig på? Inte vet om dom kommer få någon mat den veckan?
Och nej hemtjänsten dök aldrig upp, och svarade aldrig på några samtal..
Dessvärre gick min farfar bort för några veckor sedan, men jag kan fortfarande inte släppa det här med hur alla äldre behandlas..