Idag är det ett år sen, ett helt år har gått med saknad, förtvivlan och långa funderingar.
Juli 2013 hämtade jag hem min högsta dröm sedan barns ben, min största längtan och som sagt dröm. Min egna häst. Nu började målen växa månad efter månad och allt gick så bra, från en outbildad f.d. galoppör till en lovande hopphäst. För ögat kanske hon inte var en fröjd att se till en början men fin blev hon efter några månader. Vi gav oss iväg på vår första pay & jump, några veckor senare åkte vi ut igen, dock visste jag inte att det var vårat sista äventyr tillsammans när transporten rullade från tävlingsplatsen.
Vintern kom och vilan skulle läggas in, lugna turer med lite lek på ridbanan. 2Januari 2014 var sista gången hon fick röra sig i valfri gångart på en större yta. Box vila i 6månader efter att hon snubbla till på ridbanan och slog fram en hovbensfraktur.
Efter 5månader fick hon ta sina första steg utanför boxen in i en liten hage som var mindre än hennes box. Efter 6månader var hon frisk förklarad - lyckan! Nu fick vi sätta igång igen, 7månader sammanlagt tog de innan jag satt upp på henne. Lycka blandat med förtvivlan och tårar, hon var inte frisk, långt ifrån bra. Hon var halt.
En månad senare åkte vi in till klinik, bedövade, röntgade och sprutade henne med kortison - åkte hem och fick komma tillbaka på återbesök efter 6veckor, sagt och gjort. Åkte tillbaks samma sak igen men nu skulle hon sättas igång tyckte veterinären. Hem kom vi med två paket lugnande, 7veckor tills nästa återbesök. Efter 5veckor åkte vi tillbaka med noll förväntningar.
Kom in och berättade hur de hade gått, gick in och röntagde hennes rygg, gick ut och ställde henne i besöks boxen. Blev ganska direkt in ropad i ett annat rum med röntgen plåtarna framme. Lastade in henne i transporten och började rulla hemmåt med en utdömd häst som inte skulle duga till att ens ha som sällskaps häst.
Min bästa vän, min högsta dröm och den hästen jag ville göra allt med.
Samtalet som förändrade mitt liv skjöt jag på i nån vecka, ont gjorde de så ont. Jag skulle bestämma en dag då jag ville avliva den enda varelsen som gav mig ren lycka i livet.
28 November 2014 tog hon sina sista andetag.
Kan inte och kommer aldrig glömma henne, min fina Aura. Hur vi kämpade och följde alla bokens regler till att få henne frisk. Världens finaste ❤
